I helgen har vi flyttat. Tillsammans med m och p har vi under hela helgen ägnat oss åt att packa ner, bära, köra fram och tillbaka mellan Luleå och Piteå, städa, packa upp osv. Jag kan tyvärr inte bjuda på några bilder från den nya lägenheten än då vi inte klurat ut hur internet fungerar. Nu har Mattias lämnat oss andra två här hemma ensamma hela veckan vilket betyder att internet kommer ligga nere ett tag till. Tur man har den telefon man har.Som sagt är Sivan och jag ensamma i lägenheten den här första veckan då Mattias är på kurs i Uppsala. Idag ska vi bara ta det lugnt, packa upp och organisera bland alla flyttkartonger, gå promenader och installera oss ordentligt i den nya lyan. Idag är Sivan på bättre humör än hon varit de senaste dagarna. Allt det här med flytten och allt det nya har varit jobbigt för henne. Hon har gått omkring och surat och sett allmänt deppig ut. Man märker dessutom hur otrygg hon är i den här nya lägenheten. Vid varje litet ljud som hörs från lägenheten ovanpå eller utifrån rycker hon till och spänner hela kroppen. Därför ska vi försöka mysa, busa, promenera och ha det så bra vi bara kan för att underlätta förändringen för henne. Som sagt tycker jag att hon är vid bättre mod idag än igår så det ska nog lösa sig ganska snabbt. Tusen tack till mamma och pappa för all hjälp med flytten! Utan er hjälp hade vi aldrig hunnit klart på en helg. Stort tack också till Cecilia och hennes Ronja som agerade hundvakt under lördagens mest hektiska timmar!

I fredags satte sig jag och Mattias på flyget ner mot Stockholm för att gå på Robert Gustavsson tillsammans med Mattias familj. Helgen där nere har varit supermysig, trevlig och bra på alla sätt med mycket god mat, promenerande och tågåkande. 

Hela gänget utom fotografen Susanne

Här hemma har Sivan hållt ställningarna tillsammans med lillasyster Julia och hennes kompis Tove. Eftersom det var min allra första gång utan Sivan (förutom några timmar på dagarna) var jag, som väntat, en liten hönsmamma som i början ringde stup i kvarten för att höra att allt gick bra. Det gjorde det! Då man får sms som detta kan man inte annat än att slappna av och dessutom känna sig en smula stolt: 

"Ja hon är supersnäll! Och gud vad duktig hon blivit på att gå i koppel. Gick förbi affären och mötte massa folk och hundar och hon gick brevid mig HELA tiden"

och

"Ni ska vara stolta! Världens finaste hund".

När vi kom hem till Luleå igår (söndag) hämtade Julia och Tove oss på flygplatsen innan de begav sig hemåt. Sivan, som satt i framsätet i Julias knä, började skaka som en tok då hon fick syn på oss genom fönstret och sedan blev vi överösta med pussar. Trots att jag vet att hon har haft det jätteroligt utan oss i helgen så tror jag hon tyckte det var skönt att vi var tillbaka och att allt var som det brukar vara. Väl hemma i lägenheten slocknade hon i soffan och där låg hon och snarkade till dess att det var dags att förflytta sig till sängen för att sova för natten (med ett litet uppehåll för att äta middag). Dom har tydligen kört hårt med henne i helgen.

Nu är det en ny vecka och den blir minst sagt intensiv. Seminarie på onsdag, tenta torsdag och seminarie igen på fredag. Dessutom flyttar vi till Piteå till helgen så jag gissar att kvällarna i veckan kommer vara fyllda med packning, rensning och städning. Att jag mitt i allt detta också dragit på mig en förkylning (alltid så då man reser och sover dåligt) gör inte något lättare. Efter en välbehövlig sovmorgon idag för både korven och mig och frukost framför några Vänner-avsnitt börjar det bli dags att ta tag i tentaplugget på allvar. Men först en promenad med hunden. 

Tack för en fin fin helg i Stockholm och tack till Julia och Tove för hjälpen här hemma!

Som på beställning tittade solen fram i lördags och har hållt sig framme sedan dess. Om det bara kunde sluta blåsa...

I lördags var vi in till stan för att Mattias skulle klippa sig på drop in-salongen som finns där men dom hade snopet nog inte öppet på helger. Sivan var med in till stan då jag planerat att köra lite miljöträning med henne medan Mattias klippte sig. Då det inte blev något klipp blev det inte heller någon träning i stadsmiljö utan vi tog en sväng på isen istället. Första gången vi gått på isbanan under alla år vi bott här, inte okej. Men bättre sent än aldrig. Sivan blev som tokig av den öppna ytan och sprang omkring som en galning och flåsade med ett brett flin medan hon körde huvudet ner i snön och skuttade omkring.  Tror faktiskt hon varit lite vinterdepp. 

Bilder från isen

På lördagkväll fick vi besök av våra grannar Cecilia och Jocke med deras fina, fina Ronja. Ronja är en rottweilertik på ungefär 2 år och hon är Sivans allra bästa kompis. De är så lika dom två att det är kusligt. Lika knäppa, snälla, glada och gosiga! Varje gång de träffas så blir dom så lyckliga att det ser ut som att de kommer krypa ur skinnet. De skakar, piper och snarkar (Sivan) innan de flyger på varandra. Jag har aldrig sett två hundar älska varandra så mycket som de gör. Som mamma sa: sådana vänskapsband ska frodas.

Fina Ronja (bild från i höstas)

Inte lätt att fånga dem på bild men så här brukar det se ut

På fredag åker jag och Mattias till Stockholm med hans familj och då kommer snälla lillasyster Julia hit och tar hand om korven. Om Sivan hade vetat det hade hon nog dött av längtan. 

Idag är det uruselt väder ute. Några plusgrader (vilket i och för sig är positivt) och världens storm. Vi tog en promenad i skogen nu på förmiddagen och där var det helt okej men så fort man kommer ut på öppna ytor håller man på att blåsa bort. Det har varit sådant väder i flera dagar nu och jag hoppas på en vändning. Nu. Det är sådana här dagar som man önskar att man inte hade en hund som behöver röra sig varje dag. Samtidigt är det kanske bra då att man själv tvingas ur soffläge och ut och få lite luft. Sivan, som är rätt så kräsen med vädret, verkar klara av blåsten bättre än kylan och regn. Synd att det är tvärtom med matte... Hur som, inget roligt att skriva om egentligen men jag kände att bloggen var så hemskt tom med ett ynka inlägg. Därför bjuder jag på en gammal bild på Sivan som jag rotat fram ur arkivet. Snuppekorven.  

Bloggen om Josefin (den tvåbenta) och Sivan (den fyrbenta staffen). Även sambon och hussen Mattias får vara med på ett hörn, mot sin vilja.