Vi trivs i Piteå, helt klart. 
Efter att ha bott här i snart två månader börjar vi känna oss som hemma. Än är det mycket i lägenheten som ska fixas och donas med, men det känns ändå som vårt nu. Sivan har också lagt av med de fruktansvärt irriterade fasonerna att skälla åt varenda litet ljud som hörs, åt varje person som går förbi utanför osv. Skönt!

 Nu börjar dessutom snön försvinna ordentligt vilket säkerligen bidrar till att stället blir mer trivsamt. 

I onsdags började rallylydnadskursen som Sivan och jag går. Jag är så stolt över henne. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. Och då inte för hennes fantastiska förmåga (ironi) att fokusera på uppgiften vi är där för (på fokusskalan mellan 1-10, där 10 är bäst, låg hon på en 3) utan något helt annat. Sivan motbevisar gång på gång allt vad den här rasen har rykte om sig att vara (de dåliga ryktena då). Från att vi kommer in i kurslokalen har hon allas blick på sig. Och inte är det konstigt. Hon skakar i hela kroppen, rumpan går som ett jehu och hon knorrar på det där sättet som man bara måste tycka om. Sivan älskar alla människor och skulle aldrig i livet får för sig att göra någon illa. Detsamma gäller andra hundar. Under onsdagens kurs charmade hon in sig hos alla deltagare och skaffade sig såklart en ny hundkompis. Hon hittar kompisar överallt. Ibland tar man den egenskapen förgiven då det aldrig någonsin har varit ett problem. Jag är så tacksam över att man kan släppa henne med vilken hund som helst och hon löser situationen på bästa sätt. Antingen blir hon bästis med hunden eller så märker hon att just den hunden inte är någon lekkamrat och då kryper hon ihop och springer tillbaka till matte (helst upp i knät). 

Så, även om hon i onsdags var lite i gasen och i vissa stunder helt ofokuserad på vad vi faktiskt var där för att göra så är jag världens stoltaste när jag går därifrån. 

I går sprang Sivan över sin första unge. Eller det var inte så mycket sprang över som knuffade omkull sin första unge. 

Sivans kompis Ila (den lilla staffetiken) har nämligen en fyraårig liten flicka i sin familj. En flicka som är väldigt intressant och skojig då hon ständigt går runt med en pinne i handen. Igår ville flickan, vid ett tillfälle, inte släppa sin pinne utan försökte hålla undan den från Sivan (som naturligtvis skulle sno den). Det slutade med att Sivan, som alltid, ställde sig på bakbenen mot flickan. Hon åkte omkull och Sivan fick pinnen. Vid nästa tillfälle då Sivan försökte med samma metod blev flickan dock en aning frustrerad och less på den dryga hunden som aldrig gav sig. Hon släppte det hon hadde i händerna, stampade i backen och fräste åt Sivan. Det tog. Sivan pös iväg och hittade en egen pinne. 

Här kommer lite bilder från vår promenad och solstund i lördags. Helt galet varmt var det på baksidan huset. Vi satt i shorts och linne/bar överkropp och svettades. Undra hur olidligt varmt det kommer vara där på sommaren?

Här kom grannen och kompisen Sussie ut för en lekstund. 

 

Susanne

12 maj 2012 12:07

Nr 3 är en K A N O N B I L D!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu börjar det äntligen bli lite varmare ute och jag tror att både jag och hundar känner hur det spritter i benen. Hundarna slår dövörat till och vill mycket hellre lukta på alla nya dofter som kommer fram då snön tinar. Sivan börjar också vilja vara ...

Som jag skrev senast ska jag tävla med Sivan i rallylydnad under våren. Nu har jag äntligen tagit tag i saken och anmält oss till en tävling i maj. Så spännande! Den 23 mars ska både Hilding och Sivan ställas i Skellefteå på en inofficiell tävling....

Livet som tvåhundsmamma går vidare. Även om det inte verkar så då man kollar uppdateringen på bloggen... Hilding har blivit fyra månader gammal och han har vuxit otroligt mycket i både kropp och knopp den sista tiden. Fortfarande är han världens lä...

Vi kämpar på med Sivans rehab här hemma. Två gånger har vi hunnit vara hos sjukgymnasten för rehabträning på löpbandet. Beskeden därifrån har varit helt och hållet positiva. Hon belastar som hon ska, hon går som hon ska, hon sträcker ut leden som hon...

... har Sivan äntligen fått gå sin första lilla promenad. Efter två veckor i stillhet inomhus med bara korta kiss och bajsstunder ute var det underbart att få gå en liten sväng med henne igen!   Domen hos veterinären blev inte osteochondros som d...