De senaste dagarna har Sivan haltat en aning. Har ingen aning hur det kan komma sig då hon, dagarna innan haltandet startade, rört sig betydligt mindre än hon gjort på flera månader. Hon måste ha trampat fel eller något. Om det är hennes armbåge som spökar eller något annat är svårt att säga. Man tror ju alltid att det är armbågen men det kan ju faktiskt vara något annat också. Hon är inte direkt den försiktigaste när hon far fram. 

Hur som helst har hon varit haltfri hela dagen idag och FULL av energi. Jag som är hemma med henne hela dagarna (och får stå ut med hennes rackartyg) blev överlycklig och tackade direkt ja till Fridas förfrågan om vi skulle åka till stranden och släppa hundarna nu ikväll. Kan ju såhär i efter hand kännas en aning dumt. Första dagen, på tre,fyra dagar, som Sivan inte haltar och jag väljer att släppa henne på grönbete med en likasinnad galning. Jag hoppas verkligen inte att det gjorde något värre. Det lär väl visa sig. Jag får trösta mig med att de i alla fall rörde sig på och i ett underlag som är skonsamt mot ben och leder. 

Då man ser den här filmen på när de leker och Sivans totala lycka kan jag ändå, någonstans, känna att det var värt det (hoppas bara jag känner samma sak imorgonbitti när Sivan tar sina första steg ur sängen).

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=KeskbqNkymM

På torsdag åker jag och Sivan till Övik för att hälsa på nya kusinen Yago, finaste tant Nova och bäbisen Nils. Mysigt!

 

Erika

14 juni 2012 18:40

Ska bli så roligt att Nils äntligen får träffa er! :) Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu börjar det äntligen bli lite varmare ute och jag tror att både jag och hundar känner hur det spritter i benen. Hundarna slår dövörat till och vill mycket hellre lukta på alla nya dofter som kommer fram då snön tinar. Sivan börjar också vilja vara ...

Som jag skrev senast ska jag tävla med Sivan i rallylydnad under våren. Nu har jag äntligen tagit tag i saken och anmält oss till en tävling i maj. Så spännande! Den 23 mars ska både Hilding och Sivan ställas i Skellefteå på en inofficiell tävling....

Livet som tvåhundsmamma går vidare. Även om det inte verkar så då man kollar uppdateringen på bloggen... Hilding har blivit fyra månader gammal och han har vuxit otroligt mycket i både kropp och knopp den sista tiden. Fortfarande är han världens lä...

Vi kämpar på med Sivans rehab här hemma. Två gånger har vi hunnit vara hos sjukgymnasten för rehabträning på löpbandet. Beskeden därifrån har varit helt och hållet positiva. Hon belastar som hon ska, hon går som hon ska, hon sträcker ut leden som hon...

... har Sivan äntligen fått gå sin första lilla promenad. Efter två veckor i stillhet inomhus med bara korta kiss och bajsstunder ute var det underbart att få gå en liten sväng med henne igen!   Domen hos veterinären blev inte osteochondros som d...