Vi kämpar på med Sivans rehab här hemma. Två gånger har vi hunnit vara hos sjukgymnasten för rehabträning på löpbandet. Beskeden därifrån har varit helt och hållet positiva. Hon belastar som hon ska, hon går som hon ska, hon sträcker ut leden som hon ska och armbågen känns precis som den ska. Allt är som det ska helt enkelt. Förutom den lilla grejen att hon fortfarande är stel på kvällarna och ibland lite, lite halt. Detta har vi berättat om för sjukgymnasterna (vi hade olika båda gångerna) och de sa att det beror på att hon blivit lite överansträngd i leden men att det inte är någon fara då det är så pass lite att det har gått över till nästa dag och att vi ska fortsätta som innan. Samtidigt säger de att så länge hon haltar så är det tecken på att hon är överansträngd och inte redo för så mycket rörelse och att man då får backa tillbaka ett steg. Probelemet är att vi inte gått framåt någonting alls sedan vi började gå korta promenader och kan inte backa mer. Vi går fortfarande 10 min promenad en gång per dag och när vi försöker öka så blir hon stel. Dilemmat är att hon MÅSTE röra sig för annars kommer hon stelna till helt... 

Man kan grubbla sig tokig!!! Men, så länge allt ser ut som det ska och hon bara får positiva kommerntarer från sjukgymnasten tänker vi inte tro något annat än att det kommer bli bra. Det tar bara lite längre tid för henne att läka ihop helt eftersom att de tog bort så mycket brosk och ben ur hennes armbåge, så är det.

Nästa torsdag ska vi ner till Strömsholm igen för återbesök och då får vi säkert veta ännu mer och kan få svar på de frågor som en sjukgymnast inte kan svara på. Så vi kämpar på fram till dess. Hon bara måste bli bra, det bara är så...

Till något roligare både för oss tvåbenta och för Sivan. Hon ska få en liten lillebror! Sötaste Hilding kommer flytta in här hos oss om drygt en vecka. Efter återbesöket i Strömsholm kör vi förbi Umeå och plockar upp den lilla krabaten. 

Så nu får vi att göra igen! Det ska bli jättekul och jättespännande. 

Sivan fick träffa en 11 veckors valp för två helger sedan och hon uppförde sig helt fantastiskt. Hon har aldrig tidigare träffat en sådan ung hund och även om vi alltid trott att hon skulle reagera på det sätt som hon gjorde är det skönt att få det bekräftat. Hon la sig ner och kröp fram emot valpen som, efter att ha varit avvaktande en liten stund, kom igång och ville busa med henne. Sivan bara låg där och lät valpen hålla på och efter en stund la hon sig på rygg och fortsatte busandet. Hon kommer nog tycka att det är toppen med en liten valp som kommer och livar upp här hemma nu då hon inte får vara ute och röra sig som hon vill. Även om vi självklart kommer se till att lekarna passar Sivan och hennes återhämtning. 

Två rödtottar:

Finaste vän   

Hilding   

... har Sivan äntligen fått gå sin första lilla promenad. Efter två veckor i stillhet inomhus med bara korta kiss och bajsstunder ute var det underbart att få gå en liten sväng med henne igen!

Domen hos veterinären blev inte osteochondros som de trodde här i Öjebyn utan ett annat tillväxtproblem som skapat ojämnt brosk och dött ben. Detta är nu är borttaget.

  Här ska vi precis åka iväg. Sivan vill helst vara schaufför. 

   Framme på vandrarhemmet kvällen innan operation. Pappa   

   Trött och har ont första dagarna efter operationen. 

   Inte längre så trött och inte längre lika ont.

    Ben i massor har tuggats då rastlösheten slagit till.

Dom här veckorna som hon har varit stilla har ändå gått över förväntan. Det märks att hon är nästan två år nu och vi har verkligen fått bevisat att hon vet hur man bör och ska uppföra sig inomhus. De sista dagarna var det ändå  jättesvårt för henne att inte flyga av skaftet av all lagrad energi men hon har verkligen gjort sitt allra bästa, lillgumman. Man har märkt att sådana sjukt störande saker som hon höll på med som valp har återkommit vid sådana tillfällen. Till exempel ta tag i strumpan då man ska sätta den på foten i ett försök till dragkamp. Det som är roligt är att detta sjukt irriterande uppförande numera är lite kul.

- Ååå, precis som då hon var valp, säger vi med ett stort leende och tar en liten kamp med strumpan. 

Av den lilla aktivering hon fått under de två senaste veckorna har hon dessutom lärt sig att blåsa bubblor under vatten och öppna skåp och köksluckor. Klickern <3

I alla fall. Hon gick jättefint igår på den lilla promenaden. Hennes passgång/hoppsasteg/Vanheden-imitation är  borta. Det var det vi misstänkte. Att passgången och det lilla hoppet med bakdelen hade att göra med hennes problem i armbågen. Det känns otroligt bra att det har försvunnit på samma gång (så att det inte var ytterligare ett fel på den lilla korvkroppen).

Tyvärr haltade hon en aning då vi kom in efter promenaden så antagligen blev den lite för lång för henne även om vi själva tyckte att den var fjuttig. Eller så är det så att hon kommer att småhalta lite såhär i början..

Men, eftersom vi inte vet säkert så får hon vila, med minikortkort promenad, fram till fredag då vi ska till sjukgymnasten. Efter det lär vi veta hur vi ska gå vidare. 

Ingen film än tyvärr på när hon öppnar lådor och skåp eller bubblar vatten, men en liten snutt från hennes promenad igår kan vi bjuda på.