Jag har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska skriva om detta eller inte här på bloggen. Sedan kom jag fram till att ni som läser ändå vet om detta redan eller kommer få reda på det på annat sätt. Om bloggen dessutom, framförallt, är till för min egen skull är detta något jag vill ha nerskrivet. 

Sivan har, som jag berättade om innan och som ni alla säkert redan vet, haft problem med en armbåge (trodde vi i alla fall) och varit lite småhalt till och från. Både jag och Mattias har tyckt att diagnosen artros i vänster armbåge känts konstig ett längre tag nu och för någon vecka sedan såg vi tydligt hur Sivan haltade med höger ben. Vi bestämde oss därför för att åka till veterinären för att göra en ordentlig kontroll av hennes leder. Resultatet blev en remiss ner till Strömsholm för titthålsoperation (för definitiv diagnos och behandling) då veterinären i Öjebyn misstänker att Sivan har osteochondros. Här kan man läsa om det:

http://stromsholmdjursjukvard.se/sv/specialistdjursjukhuset-hund-katt/centra/centrum-for-kirurgi-och-ortopedi/ortopedmottagning/

En aning bittra och ledsna är vi att den klantiga veterinären i Luleå inte ens kunde komma på tanken att det skulle kunna vara detta Sivan har istället för att bestämma sig direkt för att det är artros (som inte ofta drabbar unga hundar). Läser man om symptomen för osteochondros stämmer de in exakt med de probelm Sivan haft. Hade vi fått rätt diagnos eller i alla fall fått vetskapen om att det kan vara något annat än artros hade vi varit förbi allt detta nu: operation, rehab och allt vad det innebär emotionellt. Hade operationen genomförts för ett år sedan hade Sivan dessutom haft större chans att bli helt återställd. Nu har hon egentligen gått med problemen för länge.

Vi fick dessutom uppfattningen av veterinären i Luleå att vi skulle kunna skjuta på operetation/skrapning av Sivans artros tills symptomen, hältan, blev värre. Så är inte fallet. Ju längre hon går med pålagringarna (som hon har i båda armbågar) desto mer utslitna blir hennes leder och tillslut går det inte att operera. Så, även om det inte skulle vara osteochondros utan artros i båda hennes armbågar så kommer en skrapning vara nödvändig för att hennes leder inte ska vara utslitna redan vid 3-4 års ålder. 

Lite bittra som sagt men ändå lättade och glada över att vi fått en chans att i alla fall försöka göra något åt detta. 

Varför jag funderade på att inte skriva om detta här på bloggen är utav respekt för uppfödaren som jag absolut inte vill göra dålig reklam för! Ingen skuld ligger på dem eller någon annan och vi har den största tillit till dem och det är hos dem vi kommer fortsätta hämta hem valpar   

Vårt älskade lilla måndagsexemplar som vi skulle göra vad som helst för!