Nu börjar det äntligen bli lite varmare ute och jag tror att både jag och hundar känner hur det spritter i benen. Hundarna slår dövörat till och vill mycket hellre lukta på alla nya dofter som kommer fram då snön tinar. Sivan börjar också vilja vara ute mycket mer, som vanligt den här tiden på året. Skendräktigheten är över och solen skiner. Förhoppningsvis kommer hennes depp under vintern avta något när hon kastreras och slipper skendräktigheten. På onsdag 10/4 lämnar vi in henne för operation. Älskade lilla vän. Nu ska hon ha ont igen. Det skär i mattehjärtat. Men det är för hennes skull och förhoppningsvis blir allt super efter det och hon slipper må dåligt under och efter sina löp.

Känner att jag måste skriva några ord om Hilding, den fantastiske, och hand utveckling. Han är sju månader nu och börjar bli allt mer vuxen. Han intresserar sig för Sivans rumpa, kissar mer på promenaderna och kräver mer stimulering rent allmänt. Trots en nalkande tonårsperiod är han det lättsammaste jag, och många med mig, sett. Han är en sådan cool varelse som ibland kan misstas för gammelfarbor. Visst kan han hetsa upp sig och gå upp i varv utomhus eller vid lek med Sivan men så fort man tittar på honom, säger ett litet "hallå där" eller tar i honom/plocka upp honom i famnen blir han som en liten beskedlig lammunge. Han är helt enkelt otrolig och han har verkligen imponerat på släktingarna i Övik under påsken. Han är till exempel helt och totalt obrydd om en liten 10 månaders bäbis, Nils, som kryper/går omkring, kastar saker omkring sig och låter på många olika och konstiga sätt. Farbror Hilding, sju månader, sitter eller ligger helt lugnt och tittar uttråkat på den lilla krabaten som härjar runt. Sivan däremot är mer intresserad och vill antingen pussa ihjäl den lilla människan vars ansikte befinner sig i en sådan pussvänlig höjd eller så tycker hon att han beter sig konstigt och inte alls som man borde och i dessa lägen är han rätt läskig. Det blir ändå bättre och bättre varje gång hon träffar Nils och jag tror hon börjar vänja sig vid att han finns där och ramlar omkring på deras marknivå. Hur som helst går det inte att med ord beskriva vilken fin kille vi hittat i Hilding. Vi är så himla nöjda och glada att vi valde att skaffa en till hund och framför allt att vi valde just honom <3

För några veckor sedan var jag på utställning med korvarna och det gick super! Hilding fick HP och mycket, mycket fin kritik och Sivan fick även hon HP, superkritik och dessutom en plats i finalen. Mest stolt är jag ändå över hundarnas uppförande och kanske framförallt Sivans betyg "välvisad" vilket säger rätt mycket om hur långt hon kommit. Hon var så med och fokuserad att det kändes som jag gick runt i ringen med en riktig lydnadschampion (tycker i alla fall jag som inte har en aning om vad det innebär att ha en lydnadschampion). Roligt var det med utställning på många sätt men oj så drygt det är med all väntan. Huga. Men, men, bara att bita ihop för om någon månad är det dags igen och den gången är det på riktigt. Får se om det bara blir Hilding som ställs då beroende på hur det går med Sivans operation och återhämtning.

Älskade Lill- och stor-Nöffe i vårsolen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som jag skrev senast ska jag tävla med Sivan i rallylydnad under våren. Nu har jag äntligen tagit tag i saken och anmält oss till en tävling i maj. Så spännande! Den 23 mars ska både Hilding och Sivan ställas i Skellefteå på en inofficiell tävling....

Livet som tvåhundsmamma går vidare. Även om det inte verkar så då man kollar uppdateringen på bloggen... Hilding har blivit fyra månader gammal och han har vuxit otroligt mycket i både kropp och knopp den sista tiden. Fortfarande är han världens lä...

Vi kämpar på med Sivans rehab här hemma. Två gånger har vi hunnit vara hos sjukgymnasten för rehabträning på löpbandet. Beskeden därifrån har varit helt och hållet positiva. Hon belastar som hon ska, hon går som hon ska, hon sträcker ut leden som hon...

... har Sivan äntligen fått gå sin första lilla promenad. Efter två veckor i stillhet inomhus med bara korta kiss och bajsstunder ute var det underbart att få gå en liten sväng med henne igen!   Domen hos veterinären blev inte osteochondros som d...

Jag har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska skriva om detta eller inte här på bloggen. Sedan kom jag fram till att ni som läser ändå vet om detta redan eller kommer få reda på det på annat sätt. Om bloggen dessutom, framförallt, är till för m...