I en och en halv vecka har jag och Sivan befunnit oss i Övik och hälsat på nära och kära. Mattias kom ner lagom till midsommar och fick därför nöja sig med en kortare visit. Snart går han dock på semester och då kommer vi åka ner en sväng till med möjlighet att stanna hur länge vi vill (till hans semester tar slut eller våra föräldrar kastar ut oss). 

Veckan har varit både rolig och sorglig på samma sätt. Mycket roligt var att få träffa Nils för första gången, Nova, Yago, övrig familj och kompisar.

Sötaste Nils som är så snäll, så snäll!

En till bäbis som redan hunnit bli 5 månader. Finaste Tyra som, precis som Nils, också är så snäll, så snäll (man får bara hoppas att man har samma tur själv). 

Sivans polare Yago som tyvärr blivit tvungen att åka tillbaka till kenneln då han inte klarade att bli lämnad ensam. Även han är grymt fin och så snäll, så snäll. <3

Trots allt detta roliga lämnade vi Övik med en klump i halsen då vi vet att det var sista gången vi träffade Nova som, efter ett 11 års fantastiskt liv, ska få somna in imorgon. Hon är och har varit en helt fantastisk hund under alla de åren jag känt henne. Förutom att alltid vara snällast, lugnast, duktigast, hungrigast och finast har hon gett Sivan en start i livet som inte många andra hundar får. Det är jag evigt tacksam för. Hon kommer verkligen vara saknad av oss alla. <3

De senaste dagarna har Sivan haltat en aning. Har ingen aning hur det kan komma sig då hon, dagarna innan haltandet startade, rört sig betydligt mindre än hon gjort på flera månader. Hon måste ha trampat fel eller något. Om det är hennes armbåge som spökar eller något annat är svårt att säga. Man tror ju alltid att det är armbågen men det kan ju faktiskt vara något annat också. Hon är inte direkt den försiktigaste när hon far fram. 

Hur som helst har hon varit haltfri hela dagen idag och FULL av energi. Jag som är hemma med henne hela dagarna (och får stå ut med hennes rackartyg) blev överlycklig och tackade direkt ja till Fridas förfrågan om vi skulle åka till stranden och släppa hundarna nu ikväll. Kan ju såhär i efter hand kännas en aning dumt. Första dagen, på tre,fyra dagar, som Sivan inte haltar och jag väljer att släppa henne på grönbete med en likasinnad galning. Jag hoppas verkligen inte att det gjorde något värre. Det lär väl visa sig. Jag får trösta mig med att de i alla fall rörde sig på och i ett underlag som är skonsamt mot ben och leder. 

Då man ser den här filmen på när de leker och Sivans totala lycka kan jag ändå, någonstans, känna att det var värt det (hoppas bara jag känner samma sak imorgonbitti när Sivan tar sina första steg ur sängen).

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=KeskbqNkymM

På torsdag åker jag och Sivan till Övik för att hälsa på nya kusinen Yago, finaste tant Nova och bäbisen Nils. Mysigt!

Får jag presentera familjen Sundins (mest Julias) senaste tillskott, Yago - 6 månader. SÅ snygg och fin!  

Älskar att de äntligen tagit sitt förnuft till fånga och skaffat sig en egen liten (?) kelgris. Ska bli så roligt att träffa honom!