Idag längtar jag efter sommaren. Det är tandläkarväder som Lasse skulle sagt och det är nog det värsta väder jag vet. Mycket hellre får det vara storm ute så att man är helt genomfrusen och blöt då man kommer in. Då är det i alla fall mysigt att sitta inomhus och kura. Det här vädret blir man helt slö och deppig av.

Sivan är nu anmäld till fortsättningskurs i rallylydnaden. Den 7 maj drar det igång. Spännande! Blir bra att få träffa lite folk och få något att göra.

I söndags träffade Sivan en ny kompis! En labrador-blanding, tik på 9 månader. Helt galet glad var den och dom började busa som två tokar direkt. Det blir perfekt till sommaren då dom bor i huset snett mitt emot. Bara att släppa ut Sivan och Maja (som hunden heter) så roar dom sig själva. Även i lägenheten snett ovanpå vår bor det en tik på två år som är väldigt lekfull och som Sivan tycker mycket om. 
I söndags var vi också hem till Cecilia och Jocke och åt middag och tittade på mästarnas mästare. Hundarna var som vanligt helt galna och därför särade vi på dem under nästan hela tiden vi var där. Dom såg ganska snopna ut när de stirrade på varandra genom kompostgallret. Vad nu??

Kan man annat än att längta till sommaren då man ser sådant här?

I helgen har vi varit i Övik och firat påsk med familjerna. I fredags blev det trerättersmiddag hos Mattias mamma och pappa och i lördags bjöd mamma och pappa oss till stugan på både påsklunch och middag. Sivan har varit helt död av helgens aktiviteter. Sedan vi kom upp till Piteå igen har hon bara sovit konstant i två dygn. Hon har inte ens velat äta någonting.

Under fredagen hade hon fullt upp med att gå långpromenad, tigga korv vid grillen och brottas (i alla fall försöka) med tant Nova. Trots detta körde hon, som vanligt, på ganska hårt i stugan under lördagen. Där, i sådana miljöer, är hon som lyckligast. Visst, promenader med matte är också bra men att befinna sig på ett och samma ställe under en hel dag och bara springa runt i timmar och undersöka och lukta på allt, det är ännu bättre. Jag har en dröm om och hoppas på att så småningom få bo så att hon kan göra det varje dag. Om än kanske inte riktigt lika öde som det är i mamma och pappas stuga. 

Jag tror att resan till Övik var bra för Sivans inställning till lägenheten här uppe. Hon verkade tycka det var otroligt skönt att komma hit och jag tror att hon börjar känna att det är hemma. Igår lämnade vi henne ensam en stund medan vi stack ut och tränade lite och det gick hur bra som helst. Inga skakningar då vi skulle gå och inga försöka-smita-ut-genom-dörren-fasoner. 

Här kommer lite bilder på lägenheten

Kök      

Skåpdörrarna är numera på plats, tavlan ska upp på väggen och soppåsen är slängd. Hunden är dock kvar.  

En liten bit av den ganska rymliga hallen  

Vardagsrummet (den del som är inredd)                  Det är dåliga bilder då dom är tagna med telefonen men ni får ju se på ett ungefär hur det ser ut.                                              

Här kommer några bilder på Sivan från våra promenader här i Piteå        
  
Nu ska jag kolla om det finns någon fortsättningskurs i rallylydnad som vi kan roa oss med här i vår. Måste ut och träffa lite folk (och Sivan lite hundar).  

Fortfarande har vi inte fått igång internet här hemma då annat har prioriterats under helgen. Jag har försökt koppla telefonen till datorn för att använda mig av det nätverket men det går inte av någon anledning. Sedan kan jag inte heller lägga upp bilder här på bloggen direkt från min iPhone. Så där har ni förklaringen till varför det blir ett bildlöst, dö'trist inlägg igen.Hur som helst. I fredags kom Mattias hem från Uppsala och Julia på besök från Övik. Även denna helg behövde vi hennes hjälp som hundvakt då vi skulle till Ikea under lördagen. Det passar faktiskt helt perfekt att hon alltid är så snäll och ställer upp då hon är en av Sivans absoluta favoritmänniskor! Annars är det sig ganska likt här hemma sedan sist även om jag tycker att Sivan kan slappna av lite mer än tidigare. Hon är dock fortfarande väldigt otrygg här hemma och vi har därför beslutat av lämna henne ensam så lite som det bara går en tid framöver så hon får en chans att vänja sig vid allt det nya. I torsdags hade hon lajbans i alla fall! Då kom Cecilia och bästisen Ronja på besök. Sivan blev så till sig då Ronja kom in genom dörren att hon kissade på sig. Sedan gick hon runt och vickade på rumpan hela dagen. Gumsan trodde nog att Ronja var borta för alltid. Middag och en joggingtur med hundarna hann vi med också under torsdagen. Första gången vi sprang med dom tillsammans då jag tidigare tvivlat på att Sivan skulle klara av det. Att springa med Sivan själv brukar innebära intervallträning med många spurtar och lika många pauser då hon ska lukta på allt möjligt. Hon blir helt enkelt sjukt uttråkad av att bara springa på i samma tempo. Trodde jag i alla fall fram till att vi sprang med Cecilia och Ronja. Sivan pinnande plötsligt på, i ett jämnt tempo, med sina korta ben som om hon aldig gjort annat i 6km. Tror att det kan bero på att Ronja var med och flåsade henne i nacken. Störst går först (?) - Sivans motto. Vad det än berodde på var jag chockad och väldigt nöjd med min lilla korv just då. På torsdag eller fredag åker vi till Övik för att fira påsk. Även då blir det säkerligen en glatt återseende då Sivan får träffa snälla tant Nova igen! I alla fall från Sivans sida.

I helgen har vi flyttat. Tillsammans med m och p har vi under hela helgen ägnat oss åt att packa ner, bära, köra fram och tillbaka mellan Luleå och Piteå, städa, packa upp osv. Jag kan tyvärr inte bjuda på några bilder från den nya lägenheten än då vi inte klurat ut hur internet fungerar. Nu har Mattias lämnat oss andra två här hemma ensamma hela veckan vilket betyder att internet kommer ligga nere ett tag till. Tur man har den telefon man har.Som sagt är Sivan och jag ensamma i lägenheten den här första veckan då Mattias är på kurs i Uppsala. Idag ska vi bara ta det lugnt, packa upp och organisera bland alla flyttkartonger, gå promenader och installera oss ordentligt i den nya lyan. Idag är Sivan på bättre humör än hon varit de senaste dagarna. Allt det här med flytten och allt det nya har varit jobbigt för henne. Hon har gått omkring och surat och sett allmänt deppig ut. Man märker dessutom hur otrygg hon är i den här nya lägenheten. Vid varje litet ljud som hörs från lägenheten ovanpå eller utifrån rycker hon till och spänner hela kroppen. Därför ska vi försöka mysa, busa, promenera och ha det så bra vi bara kan för att underlätta förändringen för henne. Som sagt tycker jag att hon är vid bättre mod idag än igår så det ska nog lösa sig ganska snabbt. Tusen tack till mamma och pappa för all hjälp med flytten! Utan er hjälp hade vi aldrig hunnit klart på en helg. Stort tack också till Cecilia och hennes Ronja som agerade hundvakt under lördagens mest hektiska timmar!

I fredags satte sig jag och Mattias på flyget ner mot Stockholm för att gå på Robert Gustavsson tillsammans med Mattias familj. Helgen där nere har varit supermysig, trevlig och bra på alla sätt med mycket god mat, promenerande och tågåkande. 

Hela gänget utom fotografen Susanne

Här hemma har Sivan hållt ställningarna tillsammans med lillasyster Julia och hennes kompis Tove. Eftersom det var min allra första gång utan Sivan (förutom några timmar på dagarna) var jag, som väntat, en liten hönsmamma som i början ringde stup i kvarten för att höra att allt gick bra. Det gjorde det! Då man får sms som detta kan man inte annat än att slappna av och dessutom känna sig en smula stolt: 

"Ja hon är supersnäll! Och gud vad duktig hon blivit på att gå i koppel. Gick förbi affären och mötte massa folk och hundar och hon gick brevid mig HELA tiden"

och

"Ni ska vara stolta! Världens finaste hund".

När vi kom hem till Luleå igår (söndag) hämtade Julia och Tove oss på flygplatsen innan de begav sig hemåt. Sivan, som satt i framsätet i Julias knä, började skaka som en tok då hon fick syn på oss genom fönstret och sedan blev vi överösta med pussar. Trots att jag vet att hon har haft det jätteroligt utan oss i helgen så tror jag hon tyckte det var skönt att vi var tillbaka och att allt var som det brukar vara. Väl hemma i lägenheten slocknade hon i soffan och där låg hon och snarkade till dess att det var dags att förflytta sig till sängen för att sova för natten (med ett litet uppehåll för att äta middag). Dom har tydligen kört hårt med henne i helgen.

Nu är det en ny vecka och den blir minst sagt intensiv. Seminarie på onsdag, tenta torsdag och seminarie igen på fredag. Dessutom flyttar vi till Piteå till helgen så jag gissar att kvällarna i veckan kommer vara fyllda med packning, rensning och städning. Att jag mitt i allt detta också dragit på mig en förkylning (alltid så då man reser och sover dåligt) gör inte något lättare. Efter en välbehövlig sovmorgon idag för både korven och mig och frukost framför några Vänner-avsnitt börjar det bli dags att ta tag i tentaplugget på allvar. Men först en promenad med hunden. 

Tack för en fin fin helg i Stockholm och tack till Julia och Tove för hjälpen här hemma!

Som på beställning tittade solen fram i lördags och har hållt sig framme sedan dess. Om det bara kunde sluta blåsa...

I lördags var vi in till stan för att Mattias skulle klippa sig på drop in-salongen som finns där men dom hade snopet nog inte öppet på helger. Sivan var med in till stan då jag planerat att köra lite miljöträning med henne medan Mattias klippte sig. Då det inte blev något klipp blev det inte heller någon träning i stadsmiljö utan vi tog en sväng på isen istället. Första gången vi gått på isbanan under alla år vi bott här, inte okej. Men bättre sent än aldrig. Sivan blev som tokig av den öppna ytan och sprang omkring som en galning och flåsade med ett brett flin medan hon körde huvudet ner i snön och skuttade omkring.  Tror faktiskt hon varit lite vinterdepp. 

Bilder från isen

På lördagkväll fick vi besök av våra grannar Cecilia och Jocke med deras fina, fina Ronja. Ronja är en rottweilertik på ungefär 2 år och hon är Sivans allra bästa kompis. De är så lika dom två att det är kusligt. Lika knäppa, snälla, glada och gosiga! Varje gång de träffas så blir dom så lyckliga att det ser ut som att de kommer krypa ur skinnet. De skakar, piper och snarkar (Sivan) innan de flyger på varandra. Jag har aldrig sett två hundar älska varandra så mycket som de gör. Som mamma sa: sådana vänskapsband ska frodas.

Fina Ronja (bild från i höstas)

Inte lätt att fånga dem på bild men så här brukar det se ut

På fredag åker jag och Mattias till Stockholm med hans familj och då kommer snälla lillasyster Julia hit och tar hand om korven. Om Sivan hade vetat det hade hon nog dött av längtan. 

Idag är det uruselt väder ute. Några plusgrader (vilket i och för sig är positivt) och världens storm. Vi tog en promenad i skogen nu på förmiddagen och där var det helt okej men så fort man kommer ut på öppna ytor håller man på att blåsa bort. Det har varit sådant väder i flera dagar nu och jag hoppas på en vändning. Nu. Det är sådana här dagar som man önskar att man inte hade en hund som behöver röra sig varje dag. Samtidigt är det kanske bra då att man själv tvingas ur soffläge och ut och få lite luft. Sivan, som är rätt så kräsen med vädret, verkar klara av blåsten bättre än kylan och regn. Synd att det är tvärtom med matte... Hur som, inget roligt att skriva om egentligen men jag kände att bloggen var så hemskt tom med ett ynka inlägg. Därför bjuder jag på en gammal bild på Sivan som jag rotat fram ur arkivet. Snuppekorven.  

Bloggen om Josefin (den tvåbenta) och Sivan (den fyrbenta staffen). Även sambon och hussen Mattias får vara med på ett hörn, mot sin vilja.